Frasses fredagsfunderingar

Först och främst ska påpekas att när detta skrivs ljuder If Only You med Danny & Therese på Farsta/Mönsterås-hög volym i Sennheiserlurarna. Den är bra på riktigt, melankolisk på det där Lilja 4Ever-viset som bara riktig klass-euro blir. Men för att uttrycka mig på E-Typevis och fråga mig själv saker: Vad har jag egentligen att säga nu? Jo, jag har just ingenting att säga, men inte ska väl det hindra mig för att babbla lite? Nej just det. Jag kör det gamla krönikörtricket, kör ut lite strötankar och observationer så kanske det går att sammanfatta till någon typ av tes till slut. Jag vill minnas att jag redan har uttryckt min allt ökande respekt för Patrick Ekwall här i bloggen. Anledningen är att jag genom hans blogg lyckats ta mig förbi den fantastiska tandraden och hittat en rolig kille med självdistans därbakom. Nu har respektmätaren nästan slagit i taket - för på gårdagens underbara Sebastien Leger-spelning ser jag Ekwall knata förbi mig mot baren. Som fan! Inte visste jag att Ekwall varit nere med det franska sedan dag ett. Äntligen har jag något mer än Kalmar FF att prata med honom om när det blir dags. Ska fråga vilka Fafa Monteco-släpp han gillar bäst, om han någonsin hann tro att Love skulle vara äkta Bangalter och om han har Burnin'-tolvan med DJ Sneakmixen som är grym. Och DaBasse-mixen på Technologic. Känns grymt. Någon gång ska jag få till hans patenterade uttryck om svåra jackor och sittningar. Ska råka stöta på honom på Sturehof, det känns rimligast. Patrick, vi ses! (Det blev ju en hel fredagsbilagekrönika av det här, om än solid i överkant).