fredag 17 april 2009

Om anonymhippheten -
hur jag blev vice hipphetspresident på nuvarande kontor

Det här är inte riktigt rimligt. Sitter i godan ro på anonymt kontor i city där jag ska spendera mina närmsta arbetsdagar. Lätt avslappnad och nöjd med livet och min vanliga position som anonymhippast var jag än befinner mig, smyger jag ut till kaffedepån. Döm av min förvåning när där plötsligt står en kille som är anonymhippare än jag är (infoga valfritt antal utropstecken här). Jag har vanlig frisyr, vanlig kavaj och skjorta, jeans och jättevanliga svarta skor. Han har rakat huvud, nördhippamenvanliga glasögon, vanlig kavaj och skjorta och vanliga jeans - och dessutom mörkbruna munkloafers i mocka. Superanonymhippt! WTF OMG! Utan att ha en aning har jag blivit utanonymiserad av denna diskreta unge man. Något måste göras. Ska smyga fram och kontrollera så att det är en riktigt dyr kavaj han har, i så fall är tronen återtagen. För sådär gör man bara inte ostraffat mot Urban Yngre.

2 kommentarer:

Yngve Klass sa...

Vem är denne yngling? Skulle kunna vara en välklädd överklasslyngel? En grabbighet som ligger ständigt bubblande under den välpolerade övertrevligheten...

Urban Yngre sa...

Ja, det kan vara ett visst mått av överklass inblandat - som tar sig uttryck i välklädd vanlighet, lite som den där supertrevliga trevligheten som man bara kan kosta på sig när man är rejält stadd vid kassan.