torsdag 28 maj 2009

Svårt att skratta åt döden

Ja ni ser själva nedan. Sämsta inlägget någonsin, varken tramsigt eller roligt och verkligen inte både och. Bara för att jag 1) kände att det började bli lite lång tid sedan det senaste inlägget och 2) för att jag utan lycka försökte hitta på ett kul inlägg om att Yngve hade dött och att jag i sorgens tid inte klarade av att skriva något. Det gick liksom inte. Yngve är död, haha. Orkar inte skriva något. Roligt och tramsigt! Ni ser ju, det blir inte kul.


Ibland - mest på den tiden jag umgicks med folk och ibland befann mig på ett kontor - får jag frågan: Var är person X? Eller varför är inte person Y här? I det kungliga roandets tecken tycker jag om att svara: Han/hon är död. Ingen skrattar, många blir stötta och tar illa upp. "Så får du ju inte säga!" säger de, och fortsätter alltid med "tänk om det nu är så att han/hon har dött precis, då skulle du allt känna dig dum".

Men nä, det skulle jag inte. Jag skulle bara vara jätteledsen.

Hursomhelst, istället för lite skönt kul om döden sitter ni nu med det menlösa inlägget nedan. Och för detta ber jag om ursäkt.

Inga kommentarer: