Min bloggkollegas mycket fina debutinlägg om pojkfarbrorns ljusa stämma fick mig omedelbart att tänka på tjockismannens motsvarighet: Den ansträngda, ljusa och åderförkalkade stämman där varje ord tvingas fram genom strupen. För extra rolighet gärna framförd av män från mellanöstern.
fredag 8 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar