Hopekängorna från vildmarken

Foto: Epic Leo

Dagens outfit: Mössa från Ralph Lauren, halsduk från Thomas Burberry, svenska militärens jacka, H&M-underkläder, kängor från Hope, vandringsstav från Sörsjön. Frånvarande: Jeans från LVC.

Som ni trogna läsare säkert vet har jag i helgen befunnit mig på mansresa norröver i landet, och datorförbud har rådit. Som sen veckostarter bjuder jag på följande helt sanna episod från den resan. Lördag innebar en längre och mycket manlig vandring i skogen. Stugan vi bodde i ligger nära en älv, cirka 40 meter bred och cirka skrevhöjd djup. Vi vandrade en lång bit längs med älven tills vi upptäckte en (privat) hängbro som vi givetvis var tvungna att ta oss över, varpå vandringen fortsatte planlöst på andra sidan. Efter några timmar kom sällskapet ner till vattebrynet igen, ganska precis i höjd med stugan fast med älven emellan. Så gott som samtliga fick samma idé samtidigt. Vad är manligare än att vada över? Diskussionen utbröt - är det farligt? Knappast. Är det griskallt? Utan tvekan. Hur gör man det smartast? Barfota med skorna runt nacken, nej det lär vara gott om vassa stenar som väntar på att skära sönder bortdomnade urbana, yngre övre medelklass-fötter, alltså med skor och full mundering (inklusive nyhuggen/täljd vandringsstav) rakt ut i vattnet. Förutom en liten detalj då: Jag insåg visserligen att mina Hopekängor i skinn skulle torka och återställas relativt enkelt, men skulle jag blöta ner mina Levi's 505-0217 1967 i rådenim skulle de aldrig bli bra igen. Dilemma!
Varpå fyra herrar korsade den iskalla älven fullt påklädda sånär som på ett par fina jeans - och sagan slutade såväl lyckligt som metrosexuellt.