Eliot ligger och flyter i en egen division. Stavas nog egentligen Elliot. Kan funka som white thrash, men har även fått en renässans hos folk som gillar Elliot Smith, dvs lite mer medvetna semi-indie-föräldrar. Tror egentligen inte att överklassen anammat det.
fredag 9 oktober 2009
Yngve Klass redogör:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
E.T., inte smith ju.
Tack, satt och funderade själv faktiskt - har en gång i ungdomens dagar fyllecyklat omkring med en kompis i malmö, jag satt på styret med jackluvan åtsnörad runt huvudet och skrek "Eliooot!".
Vad vi ska göra med den vetskapen har jag däremot ingen aning om.
J.E. - klockan är fredag eftermiddag, känner du dig redo för en kär gammal vän?
Pssscc...när som helst nu.
Har en gång som 30-åring fyllecyklat omkring med en kompis i Viareggio, han snodde cyklarna och jag trampade på och skrek Affittasi, Rallentare och Pär Sol-Ratti. Jag hann också med att betvinga en nattklubb vid namn Twiga, vara en härsmån ifrån att beställa in mäklarbricka på Seven Apples och slutligen sova i bilen.
Epic! Lol!
Glöm inte fraterniserandet med den lokala barpersonalen (you should be a couple!) och "hur jag lärde mig att en Americano inte är min nya favoritdrink". Hamburgare & Horor.
Skicka en kommentar