Stilförebild # 5 eller den trojanska hästen 2009

Orson Hodge på Wisteria Lane är en trasig man. Han har suttit i fängelse, stulit från alla sina grannar och råkat ha ihjäl sina grannar både direkt och indirekt. Han är småaktig, egoistisk och fullständigt oförstående inför andras problem. Men det spelar ingen roll när han drar på sig sin ljust beige skjorta (USA:s motsvarighet till den grå skjortan) som sitter sådär klassiskt luftigt och har sådär otroligt överdimensionerade kragar att den motorvägsbreda sidenslipsen (JPress?) passar perfekt. Det spelar ingen roll när han varsamt borstar igenom håret, sakta sakta bakåt över huvudet, med försiktig precision, så att håret bildar en totalupplevelse, en enda luftig enhet utan någon distraherande bena, där varje glansigt hårstrå vet sin uppgift och ligger rätt med matematisk exakthet. Det spelar heller ingen som helst roll när Orson slänger sin exekutivt skurna blazer, med axlar så vaddfyllda att ett mindre land i Sydamerika kan leva på vaddexporten till just den blazern, över axeln. Och det spelar verkligen ingen roll när Orson Hodge ger dig en kisande blick och bjuder dig på ett leende så vägvinnande att det på egen hand skulle ta sig över tre delstatsgränser. Orson Hodge, en sann stilförebild.